Oavsett om huvudsyftet med träningen är att tävla, köra motionslopp, god hälsa, gemenskap eller varför inte allihopa samtidigt, är det flesta träningsmetoderna detsamma. Alla som vill utvecklas i cykel kör distans, snabbdistans, lite fartintervaller, teknik och så vidare.

Vad är då specifik för tävlingsträningen?

janne kentDet som utmärker tävlingsträning hänger ihop med deras kravprofil:
Tävlingar har, förutom glädje, gemenskap osv, som mål att vara först över mållinjen och kora en vinnare. Det innebär rent fysiskt att man måste öva upp sin förmåga att cykla fort, gärna under lång tid för att vara konkurrenskraftig.
Att köra linjelopp/gp innebär varierande farter pga taktik. Ibland går det långsamt och ibland oerhört fort. Träningen utformas så att man klarar av dels, högt tempo länge och tempoväxlingar, men den ska också öka förmågan att under kortare stunder köra fortare än det aeroba systemet klarar av, d.v.s. över sin mjölksyratröskel. Med rätt träning klarar musklerna det utan att benen stumnar.
Man måste dessutom öva upp förmågan till snabb återhämtning så att man vid flertalet tillfällen kan följa med i ett högt uppskruvat och ryckigt tempo.

Vid tempolopp är kravprofilen något annorlunda. Här avgörs tävlingarna utifrån vem som har högst fart kring mjölksyratröskeln. Är tempoloppet kort har man råd att köra strax över tröskeln, d.v.s. den anaerob förmåga blir något viktigare, medan långa tempo hamnar strax under eller på den anaeroba tröskeln/AT. Oavsett distans handlar tempo om att kunna disponera sina krafter så jämnt som möjligt och på förmågan att sitta aerodynamiskt med bibehållen kraft i pedalerna (en del förlorar mycket kraft i tempoposition).

Ju backigare banprofil desto viktigare blir den tävlandes vikt i relation till hans fysiska förmåga. Man brukar tala om Watt/kg eller max syreupptag/kg. Detta är av mindre vikt i Sverige, men det finns ett fåtal tävlingar där vikten kan ha en avgörande roll.

Hur tränar man upp dessa kvaliteter?

Tävlingsträning handlar inte bara om stenhård lagtempoträning. Man kör mycket distans, snabbdistans och styrkeintervaller också. Det mest utmärkande för de som ska tävla är dock följande:

  • Förmågan att cykla fort under längre tid, s.k. fartuthållighet. Det handlar då om olika former av intervaller kring sin anaeroba tröskel, både själv, i par och genom olika former av lagtempo.
  • Den anaeroba förmågan att stundtals tåla mycket mjölksyra (laktat) tränas genom korta intervaller med maximal intensitet.
  • Förmågan att attackera, rycka och spurta tränas genom olika former av igång-drag och spurter.

Träning med hög eller maximal intensitet är inte aktuell inte i någon större utsträckning förrän våren och säsongen börjar närma sig.

Till detta läggs också taktik och teknik
  • Taktik i form lagtänkande och individtänkande, vem ska vi köra för idag? vem ska försöka vara med i tidig utbrytning? vem ska avvakta? vilka motståndare måste vi hålla extra koll på? ska vi hjälpa till med dragjobbet? när är det lämpligt att attackera? när är det bäst att avvakta? när ska jag dra igång spurten? hur mycket ska jag dra i utbrytningen?
  • Teknik i form utav tempoträning för att lära sig gå ut i rätt tempo och hålla jämnt fart, kurvteknik inför GP-lopp, hur ska man ligga i kantvind? hur långa förningar ska man göra? åt vilket håll ska jag slå? bästa position inför en spurt? vilken utväxling ska jag inför en spurt eller en brant backe?