Många ord inom långdistanscykling är franska. Men ”audax” är latin och kan översättas till ”modig”. Ursprunget till ordet är en grupp italienska cyklister som 12 juni 1897 cyklade de ca 200 km mellan Rom till Neapel från soluppgång till solnedgång. Med tanke på vägarnas kondition under denna tid samt vilka cyklar man nyttjade är det lätt att förstå vilken bedrift detta var. Cyklisterna blev kända som ”les Audacieux” – De modiga.
Men det var Henri Desgrange, grundaren av Tour de France, formaliserade 1904 reglerna för audaxcykling så som vi känner dom idag. Men även om audaxcykling har gamla anor så är det ändå en i allra högsta grad levande form av cykling.

Där brevetlopp har en angiven min- och maxhastighet som man måste hålla sig mellan så är hastigheten ännu mer styrd vid audaxcykling. Här är farten förutbestämd och alla i gruppen måste hålla ihop. Eftersom man kan dela in grupperna efter deltagarnas förmåga blir detta oftast en väldigt behaglig form av cykling. Mottot vid audaxcykling är verkligen “en för alla, alla för en”.

Varje grupp leds av en ”kapten” som ansvarar för att hålla samman gruppen och se till att den förutbestämda farten hålls. Matstopp och liknande är i princip i förväg schemalagda och tidsbestämda och räknas in i snitthastigheten.

Det mest kända audaxloppet i Sverige torde vara Vänern Runt som arrangeras i maj varje år av Örebrocyklisten. Men även vi arrangerar olika audaxcyklingar under säsongen.

Henri Desrange, audaxcyklingens "fader"