Packning
Packväskor är ett kapitel för sig. Där finns
inte två cyklister som har samma uppfattning. Jag har kört
mina PBP med en hemmagjord väska fäst bakom sadeln. Den
rymmer kanske 4 liter. Senast hade jag dessutom en styrväska
på ca. 1 liter, som jag hade som färdskafferi. Kartan
var läsbar i locket. Det finns en uppsjö av väskor
för att fästa på styret, bakom sadeln och på
en pakethållare. Den engelska tillverkaren Carradice tillsammans
med vildmarksspecialisten Vaude är att rekommendera. Annars
finns det rätt många varianter i Göteborgs cykelaffärer
också.
Tänk dig noga för innan du packar ner något i dina
väskor! Extra glödlampor, reservslangar, lite verktyg
skall självklart med, men behöver du både vindjacka
och regnjacka? Hur mycket värdesätter du att ta kort?
Rakgrejor, är det lyx eller motivationshöjare? Erfarenheten
säger i nio fall av tio: ”Jag skall ha mindre packning
nästa gång!” HCK:arnas cyklar under PBP 1999 vägde
i snitt drygt 20 kg! Det är tungt att släpa runt på
i över 120 mil!
Mat hade jag som sagt i styrväskan, troligen fortsätter
jag att använda den. Vatten har jag numer i en camelback på
ryggen. Om jag även fortsättningsvis också har med
mig två stycken litersflaskor på ramen, räcker
ju detta till ganska långa sträckor utan tankstopp. Men
tungt blir det. Servicebil vore som sagt en lösning.
En liten sak vill jag poängtera. De allra flesta har väl
numera med sig en mobiltelefon. Ett klokt beslut. Den kan användas
till att beställa mat på vägkrogen 20 min före
ankomst; meddela anhöriga en sen, eller tidig(!) hemkomst;
ta emot uppiggande samtal samt naturligtvis i en nödsituation.
När jag i somras skulle köra 600 km ensam, köpte
jag ett par dagar innan en liten ramväska för mobiltelefonen.
Jag hittade dock inte någon bra plats på ramen att sätta
den på. Stoppade den därför ytterligare en gång
i ryggfickan, bland lösärmar och bananer. När jag
så vaknade upp efter att ha blivit påkörd av en
bil på 90-väg, fann jag mig liggande i absolut mörker,
tystnad och ensamhet. Efter att skräckslagen tänkt att
jag kanske låg mitt i vägbanan och riskerade att bli
påkörd ytterligare en gång, famlade jag runt med
min friska hand och kände att jag låg vid vägrenen.
Cykeln såg jag inte skymten av. Den visade sig senare ligga
20 m bort, långt ner i ett dike. Jag krånglade upp mobiltelefonen
ur tröjan och ringde ambulans. Hade telefonen varit fäst
på cykeln, tja, då hade händelseförloppet
blivit ett annat... Någon som vill köpa min mobiltelefonväska?
|
|
|
