Det är 6 km lidande genom månlandskapet till toppen av Mont Ventoux

Klockan 8.30 temp. 29 grader.
Kom fram till staden Orange, efter sträckkörning från Sverige. Reserverade rum på ett motell och monterade ihop cykeln. Efter några mackor som frukost fortsatte bilresan mot Malaucene vid foten av Mont Ventoux. Klockan 11 parkerade jag på en grusplan tom på bilar mitt i byn, men sedan en dam upplyst mig om att den var byns enda boulebana och att matchen mot grannbyn bärjade kl. 14.00 förstod jag piken och kärde mot ett sågverk utanför byn. Medan vakthunden skällde tog jag av de svettiga kläderna och på cykelbyxorna och HCK-tröjan. Jag hade en dröm att bära den färsta HCK-träjan på toppen av Mont Ventoux, en avgörande händelse i cykelklubbens historia! Klockan 12.30 temp 33 grader. Medan cikadorna vrålade började jag cyklingen. Som uppvärmning passerade jag först en liten Col på 680 m höjd. Efter Bedoin började allvaret. Först fyra långa sugande kilometer, till Colombe, sedan passerades 2 km med 10,5 % lutning till korsningen vid 8,5 km och strax efter dök första 13 % muren upp. Sedan 2 km med 9,5 % till andra muren av 15 %, där jag tog min första vilopaus.


Syrestörningar
Det måste ha varit närmare 40 grader och jag kom ihåg det jag läst om syrestörningar i atmosfären vid nedre delen av skogen. Nu kände att jag inte heller fick någon luft, men fortsatte till km 13:e och tredje muren med 13%. Vid det här laget hade vattnet tagit slut och jag svettades kopiöst. En fransk familj som campade vid sidan av vägen skrek "Allez, allez, c´est trop dur! Pas vrai? Mais bon courage!"
Utanför Chalet Reyna vid 16 km blev det total härdsmälta och då återstod 6 km av rena månlandskapet till toppen på 1912 m. Jag visste att vägen dit var garanterat syrefattig varma dagar (Där dog Tom Simpson 1967).
Jag insåg att jag var uttorkade och på väg att kollapsa. Frös och skakade våldsamt. Så jag lade svansen mellan benen och vände (men någon gång skall jag tillbaka hit och cykla hela vägen upp till toppen utan att en enda gång med foten vidröra narken, även om det blir i nästa liv).

På vägen ned tänkte jag på historien om dessa elva gånger touren har passerat toppen. Jag tänkte på dem som hade det svårt: Kluver, Gaul, Mallejac, (han låg avsvimmad på marken med en fot i cykelskoklämman och den andra foten fritt viftande i luften), Agostinho eller självaste Merckx som ramlade efter målgång och fick syre i ambulansen. Men också hjältarna, Bobet, Coppi, Poulidor, Jimenez, Delgado.
Nu när jag vände såg jag några hjältar i en strid ström på väg upp. Den fyren lockar cyklister till sig som nattfjärilar till ett ljussken. På vägen ner stannade jag i Bedoin, köpte vatten och mat och fortsatte igen. Vid den lilla Col innan Malaucen tvingades jag på nytt att göra halt i skuggan av tallarna för att hämta andan och lyssna på skogens sus ”Tu es fou - Du är en dåre.”
Efter sammanlagt 66 km i Malaucen gick jag in i ett café och såg en del av dagens etapp i Tour de France med klättringar på Telegraph, Galibier och mål i Alp d'Huez. (Ivan Mayo/Euskatel – vann!) En timma senare satte jag mig i bilen och körde en annan väg upp till toppen av Mont Ventoux. Det var bättre asfalt, bredare vägbana och högre skog, men också brantare och mer trafik.
Väl på toppen beundrade jag den stämpel som man kan få om man tar sig dit upp på cykel och jag lovade mig själv att skaffa den förr eller senare.


Blå lavendelfält

På vägen ner tog jag Mount Ventoux tredje alternativets väg, till Sault med mycket dålig asfalt och inte att rekommendera för cyklister. Vackert var det i alla fall med fält av blå lavendel som spred sin doft över hela bergssluttningen. Det var en fröjd för ögat och luktsinnet.
Stannade vid en gård för att köpa lavendelhonung och fortsatte sedan på pittoreska vägar och genom charmiga små provencalska byar som Aurel. Där fick halva byn engagera sig för att leda mig på rätt väg, mitt i en korsning!
Efter Mont Bround och vid Brantesse hamnade jag i dalen vid foten av Mont Ventoux. på vilken Cesar hade byggt ett tempel till Mistralvindens ära. Jag stannade och fikade vid en vingård i den sena eftermiddagsvärmen i skuggan av det kolossala berget.

Lavendelfält vid Sault - synd att det inte finns luktfoto!