Höga berg och djupa dalar

Orange till Perpignan, där jag tog RN 116 igenom Le Rousillon baux Pyrenées mot Andorra. Följde länge Tet-dalen på härliga vägar som konstant ringlade sig upp och ner. Startade tidigt och körde på motorvägen från omringade av toppar på över 2000 m på bägge sidor. Mäktig och mycket vacker natur med byar idag helt festklädda på grund av franska nationaldagen. Efter Puigcerda på spanska sidan blev det mest utför mot Seu de Urgell. Där började en 26 km uppstigning till Col de Canto, 2 172 m hög, som jag erövrade på cykel under Voltan 01..

Med höjder runt 3 000 m framför mig, följde jag uppströms Noguera Pallaresa, som transporterar nedsmält isvatten Vägen ringlade sig hela tiden på osannolikt branta bergsluttningar. Nu tar vägen slut, tänkte jag efter varje kurva. Så småningom hamnade jag i alla fall i Val ´Aneu.

Där långt borta och långt uppe upptäckte jag passet Port de la Bonaigua 2072 m, som jag cyklat uppför 2002, fast inte på denna sida. Den ligger i skuggan av Pac Nacional d´Aiguestortes, massiv med toppar på över 3 000 m höjd. Jag tog in på Hotel Canejan i Les lagom för att se på TV hur Beloki ramlade, hur Armstrong körde ut i terrängen och hur Vinokurov vann etappen. Därmed var alla chanser borta för att en spanjor skulle vinna Touren.

Det tog mig bara några minuter att sätta mig på cykeln och i ren ilska och besvikelse trampa Arandalen ner förbi franska gränsen till början av Col de Menté. Tillbaka lagom till hotellet för att klara mig undan regnet (det enda regn jag skulle möta på hela resan) Om inte annat märker man att man hamnat på franska sidan i och med att vägrenarna från den spanska sidan plötsligt försvinner.

Cyklad sträcka: 39 km

Bergstoppen som utgör gräns mellan Frankrike och Spanien