Kelme leder klungan
Det var Dagen D eller rättare sagt Dagen T som i Tour de France, som på sitt hundraårsjubileum passerade trakterna. I flera dagar hade man haft olika evenemang i byarna runt omkring för att fira händelsen. För fransmän är det bland det största de kan råka ut för verkar det som.
Jag startade klockan 9 mot Luchon och reagerade direkt. Vid sidan om och längs hela vägen campade franska familjer runt sina bilar med bord, stolar, parasoller, radioapparater. De åt frukost, pratade med grannarna och förberedde sig på cyklisternas ankomst.
Klockan 14.00 beräknades att touren skulle förbi, men redan 9.00 hade åskådarna ockuperat varenda ledig plätt längs vägen. Och vilket liv de förde! Idag var det också fler cyklister på vägarna åt alla håll. När vi susade förbi ringde klockorna, bilhornen tutade och folk skrek uppmuntrande(hoppas jag!) ord på franska. Den dagen var ingenting sig likt. Så tidigt och alla var redan på högvarv!
På väg in i Saint Beat såg jag två US Postal servicebilar, som körde mot mig. Bakom dem kom närmare hundra cyklister, alla med US Postalkläder följda av ytterligare två servicebilar. Vad roligt det måste vara att köra med det här Trekgänget en del av Etapp du Tour varje dag. Biltrafiken var också mycket intensivare.
Efter tre timmar cyklade jag på tillbakavägen förbi mitt hotell på väg till bergspasset Portillon, samma väg som proffsen skulle cykla några timmar senare. Polisen hade redan spärrat av vägen dessa sista nio km upp till toppen, så massor med folk promenerade på vägen uppåt med flaggor från landskap, föreningar, länder eller bara med namn. På asfalten målade de med sprayfärger namnen på sina cykelhjältar och favoriter eller politiska budskap typ La liberté pour José Bové (känd fransk lantbrukare och miljöaktivist).
Jag träffade många glada basker med Euskatel-färger på sig och blev även fotograferad med Ikurriñan (baskiska flaggan) som bakgrund.
Väl på toppen tog det nästan två timmar innan hela följekaravanen hade passerat förbi. Jag uppskattade det till otroliga 500 fordon. Sedan tog det kanske tjugo minuter från första till sista cyklist. Först passerade Virenque, Dufaux och Simoni. De slogs om bergspriset och passerade mig på bara några centimeters avstånd i vad som kändes som mycket hög fart.
Hjälpryttarna
har gjort
sitt och
nu följer
de långt
efter
klungan
När det hela var över började pärsen att ta sig därifrån. Tusentals personer, hundratals bilar och massor av cyklister var alla på väg ner i full fart. Samtidigt hade vägen öppnats för trafikanter som skulle uppför berget.
Kaoset var totalt och tillbuden många.
Nästan nere vid bergets fot och efter att ha klarat mig med en hårsmån tre gånger, upptäckte jag att min hjälm hade suttit fastspänd vid styret på spanskt vis under hela nedfarten. Då fick jag darriga ben.
Dagens utflyktssträcka blev till 94 km.
|
 |
Fångad av vackra baskiska flickor
Virenque tog bergspriset
|
