Hade planerat att vara med på dagens etapp av Touren
vid Tourmalet och gav mig i väg tidigare än vanligt,
innan molntäcket hade hunnit spricka upp. Jag hade på mig långärmad tröja. De första 38 km fram till Luchon
blev lugna, men när jag började klättringen av Peyresourde ökade trafikens intensitet, trots skyltar som upplyste om att vägen längre
fram var avstängd, just på
grund av Touren.
Efter att nästan ha blivit
påkörd vid tre tillfällen fick
jag nog och vände. Strax
innan hade jag passerat en skylt, som visade
vägen mot Val d´Oueil och dit styrde jag min
kära. Ganska brant från början men ingen
större trafik, vackra blommande doftande
bergssluttningar, klassiska pyreneiska byar
och tystnad bara avbruten av rinnande
vattnet som sjöng på sin väg ner genom
dalen och allt badande i sol.
Vägen steg under 11 km mot Bourg d´Oueil
1335 m. Där tog asfalten slut och jag
stannade, fast grusvägen fortsatte ytterligare
6 km mot Port de Pierrefite 1844 m.
Visserligen fanns vid korsningen en koja, där
man kunde hyra åsnor för att ta sig dit upp,
men jag kände inte för någon åsnetur den
dagen. Vad skulle Armstrong ha sagt om jag
bytt min Trek mot en åsna!?
Höjd över vardagen
Jag vände neråt igen och skådade hela dalen
som såg ut som en riktig alpdal inklusive
kossorna på bergssidorna. Längst ner kunde
man urskilja en molnbädd och ur den reste
sig Possets med sina 3 371 m. Nu var själen
fylld av ro och jag var i harmoni med
omgivningen (det händer för övrigt inte så
ofta).
Jag gladde mig åt mitt vägval och gled hela
vägen ner till Luchon och vidare mot
hotellet.
Dagens dramatiska händelser på Touren, då
Armstrong föll två gånger, såg jag på
hotellets TV. Han fick spader, när han i
samma veva hörde Ullrichs kommentarer om
honom: "Jag är inte rädd för den gamlegubben! Årets Tour är min!"
Det tände Armstrong så till den grad att han
körde förbi Ulrich och på kuppen vann
etappen. (Citatets källa: V.H.Peña)
Idag 106 km, som gav mig en kick i själen.
|
 |
Förbjuden väg för dyra cyklar med karbonram
Tystnad, lugn och frid - en vy som ger ro i själen
|
