Efter att ha rekognoserat vägarna och konstaterat att det var förenat med livsfara att försöka cykla ut från Madrid, så tog jag bilen till Velilla och därifrån började cykeletappen.

Redan klockan 9 var temperaturen 31 grader. Jag körde på mycket små vägar mot Loeches, men trafiken var intensiv, särskilt av dessa tunga lastbilar som transporterar jordmassor s.k. bañeras (badkar).
Det håller på att byggas en femte ringväg och även delar av sjätte runt Madrid plus den nya järnvägslinjen för AVE-(snabbtåg) till Barcelona.
Efter Pozuelo blev det lugnare och jag fortsatte genom detta landskap så annorlunda än det jag numera var van vid. Det liknar skånska slätten, men den är gul i stället för grön under en obarmhärtig sol. 40 grader når man ofta och det finns inga buskar värda namnet att söka skydd under.


Hägringar i fjärran
Luften dallrar i värmen, byarna syns i fjärran likt hägringar och flyttar sig längre och längre bort.
Vid Pezuela de las Torres bestämde jag mig för att vända. Det kändes som att cykla i öknen. Några cyklister såg jag som vilsna harar på flykt undan solen och värmen. Vi möttes, sneglade på varann och tänkte: Stackare! Också du har fått cykelsjukan!
Man måste definitivt vara sjuk för att ge sig ut i den här hettan!

Det blev 106 km avverkade den dagen under bastulika förhållanden.