Team Cykelriddarna

Pingsthelgen	10-11 maj 2008
Deltagare	Leo Forsten
	Yngve Rittedal
	Henry Carlström
	Marie Inkinen
Körsträcka	408 km

Cykelriddarna gav sig iväg kl.10.00 från IOGT-lokalen i Skövde, där vi hade vårt nattläger.

Solen sken från en klarblå himmel och det var skönt att få börja cykla. Vår färd gick mestadels på mindre vägar. Från Skövde åkte vi västerut förbi Varnhem och söderut mot Falköping. Vi åkte ”högt” med en underbar utsikt över Hornborgasjön. Vi åkte även förbi flera historiska platser som t.ex. Ekornavallen som innehåller 60 fornlämningar från forntidens alla perioder.

Här kom rundans enda punktering, så vi fick lite vila. Och för säkerhets skull så bytte vi slangen två gånger så det skulle bli ordentligt gjort.

Sen flöt det på bra. I Lidköping kom vi när det var dags för mat. Vi tog en lång rast med mat och ny solkräm på armarna. När vi lämnade Lidköping hittade vi Vägrenarna som satt och åt dom också. Jag som trodde dom skulle vara ute och hålla vägrenarna rena. Det såg ut som dom hade en massa gott på tallrikarna.

Dom ser väl ut att må alldeles förträffligt bra, eller hur?

Vi fortsatte på kända Vänern Runt vägar ut mot Kinnekulle. Allt flöt på bra och det fina vädret höll i sig. Det här är ungefär vad jag såg i 24 timmar.

I Mariestad var det inte bara jag som var trött. Yngve fick också en liten svacka. Vi tog en rast på en pizzeria där vi drack kaffe och laddade batterierna. Färden gick mot Töreboda och sen rakt norrut i närheten av Göta Kanal. I Midskog, som var vårt nordligaste mål, vände vi mot Hova. Där fanns en pizzeria som var öppen till 22,00. Det var det enda som var öppet i den byn. Vi stämplade och åt kvällsmaten där. På med benvärmare och lite varmare kläder, reflexer och lysen och sen söderöver.

I Tidan hade vi stämpling kl.00.30 och det är en liten by med inte nåt öppet. Vi hade tur, ett gäng ungdomar var ute med sin EPA traktor och dom skrev gärna på våra stämplingskort.

Efter det var det småvägar ner mot Skövde. Det var rätt mörkt ute nu. En liten månskära gjorde sitt till att lysa upp vägen åt oss. Henry hade lampa på hjälmen så han såg hela tiden lysande ögon i skogen. Hoppas det inte var alltför farliga djur.

På denna vägsträcka låg Ulf Sandberg i diket och väntade på oss. Han hade tänkt sig att ha en hemlig kontroll där (han bodde nämligen nästan precis där vi körde). Han skulle ha hoppat fram med en röd lampa och överraskat oss med godis. men tyvärr så missade vi detta för vi körde lite för fort.

När vi kom till Skövde var det då dags för vår lilla nattvila på 2 timmar. Så mycket sova blev det ju inte men man fick sträcka på ryggen i alla fall.

Kylig morgon när vi gav oss iväg. Denna gången österut, förbi Tibro ner till Hjo. Att hitta ett stämplingsställe kl. 06,00 på pingstdagens morgonen  är ju inte det lättaste. Vi åkte ner till hotellet och försökte väcka nattportieren men den som kom och öppnade åt oss var en annan cyklist, (dock inte randonneur). Han och hans två kompisar skrev gärna på våra kort. Sen kunde vi rulla vidare mot Tidaholm, där vi hade sista stämplingen kl. 08.00. En hundägare fick intyga att vi var där. Nu hade vi bara 40 km kvar. Det var dryga km tyckte jag.

Mina ben var trötta och sega och det tog tid. Hoppas bara inte det var bara jag som var seg. Vinden var ju inte heller särskild vänlig mot oss. Här såg vi ett gäng randonneurer på väg till Skövde.

När vi kom till den ruskiga backen som leder upp till Billingen tyckte jag att grabbarna kunde åka upp före mig, så att jag fick ta backen i mitt tempo. Jag har ju aldrig varit jättebra i backar men nu hänger inte mitt knä med efter skadan och inte har jag kunnat träna så mycket heller så jag var lite lätt sliten nu.

Jag fuskade och gick en bit och då står Calle Anneräng där och hejar. Tänk att man inte kan fuska för att HCK har folk överallt. Jag kom upp till slut och vi blev godkända av Ulf, trots att vi missade hans hemliga kontroll. Mycket folk som var med på PBP träffade vi.

Middag och medaljutdelning på Billinge Hus. Vi var 67 deltagare totalt varav 5 tjejer. HCK´s lag Team International vann priset för längst körde sträcka. GRATTIS!

Det var ett kul och lite ovanligt lopp detta Flèche Nordique. Att cykla i ett dygn med kartläsning, planering, sol, nattmörker och leta  efter lämpliga stämplingsställen. Det är skönt att vara ett lag som hjälps åt med allt. Och att ha tre så starka, trygga lagkamrater som jag hade är inte alls så tokigt.

Nu är det bara att köra på med mer brevet lopp tills medaljen Randonneur 5000 är avklarad.

För cykelriddarna

Marie Inkinen