Vägrenarnas upplevelser

Pingsthelgen	10-11 maj 2008
Deltagare	Annie Johansson
	Lars Hidfors
	Pär Lindén och
	BeGe Olsson
Körsträcka	386 km

Starten sker lördagen den 10 maj kl 10.00 i Skövde vid Billingens östra fot i strålande solsken.

På vägen västerut från Skövde passerar vi några jättestora cementsilos. Vi är nu på väg uppför Billingen i sakta fart och njuter av hur morgonsolen leker med den fina vårgrönskan. Direkt ser vi människans inverkan på naturen - det lyser några röda tulpaner i dikeskanten. Efter 20 minuters trampande blir vi belönade med en 7 km lång utförslöpa ner till Varnhem och Axvall. Vi njuter av fartvinden nerför Billingens västra sida och glider förbi många blommande träd och buskar i vackra gröna nyanser.

När vi svänger in på vägen till Timmersdala stoppas vi av Ulf Sandberg, arrangören av Flèche Nordique, i en hemlig kontroll! Det är bara att plocka fram stämpelkorten för att få dom signerade. Hemliga kontroller kan ju som alla vet dyka upp när som helst under Flèchen.   Naturligtvis skall detta dokumenteras, fram med kameran, och alla Vägrenarna finner sig väl tillrätta i dikeskanten.

Vi åker vidare och vårt första stopp för att fylla på energi och vätska blir i Timmersdala. På vägen dit ser vi några tranor med sina röda hjässor söka föda på åkern. Det underbara vädret gör att ¾ av teamet lättar lite på klädseln. Vi fortsätter norrut och där stöter vi på första ”terrängetappen”. Ett väggbygge har gjort vägen ”omöjlig” att cykla på. Pär cyklar tappert vidare medan vi andra hoppar av och leder cyklarna några hundra meter.

Vi fortsätter norrut mot Mariestad genom ett böljande vackert kulturlandskap. Vi passerar Tidan och där finns naturligtvis en damm och ett litet kraftverk. Så fort det finns några meters fallhöjd så har människan varit där för att ”hämta kraft”. På andra sidan dammen dyker nästa överraskning upp - terrängetapp 2 dvs. en grusväg, kartprogrammet tog en genväg som banläggaren inte observerat. Det positiva är att vägen är knappt 1 km lång och att vi slipper få någon punktering.

Resten av sträckan njuter vi i fulla drag och glider in i stadstrafiken i Mariestad och uppsöker första bästa bensinstation för vår första planerade stämpling. Vi gör ett exemplariskt stopp som tar 20 minuter med stämpling, vätskepåfyllning, toalettbesök och lite inköp.

Resan går nu vidare mot Lidköping. Annies Vänern Runt erfarenhet gör att vi snabbt hittar rätt väg ut från Mariestad. Minnena från Vänern Runt upplevs nu i omvänd ordning. De böljande rapsfälten måste bara förevigas ännu en gång. Man behöver inte komma långt utanför städerna förrän det är glesbyggd med ett lugn som gör att man kopplar av och bara njuter. Vart är vi på väg? Vägen svänger åt fel håll! Har vi kört fel? Vi upptäcker detta omgående och vänder tillbaka. Detta lilla missöde har dock bara kostat oss max 1 km. Mellan Kestad och Kinne-Kleva stöter vi på ännu en grusväg som banläggaren fullständigt glömt trots att han åkt här en gång tidigare! Råd till nästa gång: Kör en parallell väg 1 km närmare Kinnekulle! Nu är det så varmt, 27ºC, och skönt att även Pär tar av sig benvärmarna, Vi gör ännu ett kort stopp vid Husaby Källa där vi befinner oss på gammal historisk mark.

Sista sträckan in till Lidköping kör vi på cykelbana för att slippa den intensiva trafiken. Vi kommer in i ett industriområde med flera lunchrestauranger som inte är öppna på lördagar. När klockan är 16.15 hittar vi slutligen en lördagsöppen taverna bara för att upptäcka att den stänger 16.00. Våra hungriga blickar blir för mycket för ägaren som erbjuder sig att servera fläskfilé med potatisgratäng trots att det är sent på lördagseftermiddagen. När vi sitter och frossar som bäst dyker Team Cykelriddarna upp. Det visar sig att de har stämpling i Lidköping vid nästan samma tidpunkt som oss. Innan vi ger oss iväg fyller vi våra vattenflaskor och tvättar av oss allt saltet från ansikte och huvud. Vad skönt!

Vi letar oss ut ur Lidköping och kör väg 44 mot Trollhättan. Den ökande motvinden och tröttheten efter middagen gör att vi segar oss fram i 20 km/h. Växeldragningen gör att vi inte tar helt slut. Lärkorna sjunger för oss det är sommar ljud. När vi kommer till Gillstad tar vi av åt vänster och kör mot Järpås. På småvägar tar vi oss ner till Nossebro i den vackra eftermiddagssolens sken. Fyra färgglada cyklister väcker en viss uppmärksamhet eftersom det är Pingstafton. Det mesta är stängt och endast ett fåtal personer ute och rör på sig. En ICA affär får bli vårt vattenhål i Nossebro. Efter stämpling ger vi oss iväg mot Herrljunga. även på denna sträcka orienterar vi oss fram på småvägar. Västergötland har mycket varierande natur och många ”bilfria” småvägar. På vägen mellan Jonslunda och Bitterna har vi aftonsolen i ryggen och 10-15 m långa skuggor följer med oss hela vägen till Herrljunga.

Vi har planerat att äta i samband med stämplingen men skjuter upp det till Falköping. Vi är ju inte såå hungriga och det gäller att få cyklat så mycket som möjligt i dagsljus.

Det börjar mörkna och bli kallt och därför tar vi på oss varma kläder och reflexer. Innan vi åker iväg tänder vi dessutom både fram- och bak lamporna. Vinden som vi skulle få hjälp av har mojnat. Vindkraftverken har stannat. Vi får själva skjuta till den kraft som behövs för att vi skall komma fram till Falköping. Nattcykling är lite speciellt. Skuggor, moln och fantasier spelar oss små spratt och det är svårt att känna igen vägar och att uppskatta var man befinner sig.

När vi kommer till Falköping har klockan passerat 23. Var skall vi stämpla? Det är säkert öppet på järnvägsstationen. Vi letar oss in mot centrum och där hittar vi Pizzeria Falköping, Odengatan 7, som är öppen till 03. Det har nu blivit riktigt kallt och det är underbart att komma in i värmen. Efter att ha stämplat och ätit tar vi på oss alla kläder vi har med för att klara av de sista 35 km till vårt natthärbärge i Skövde.
Samarbetet fungerar bra. Det gäller att få upp temperaturen i kroppen så fort som möjligt. Inga trötthetstecken från någon av cyklisterna, vi är helt fokuserade på att så snabbt som möjligt ta oss till Skövde. Det gula natriumljuset välkomnar oss och endast ett fåtal nattflanörer syns till.

Vi anländer till vårt natthärbärge. Cyklarna låses in och efter en snabb dusch smakar den varma risgrynsgröten underbart. Klockan ringer 1,5 timmar senare. Vi klär oss snabbt och lagar en bastant frukost med havregrynsgröt. Nu är vi klara för att fortsätta vår resa.

Solen har ännu inte visat sig när vi ger oss iväg ut på våra återstående 110 km. Vi ser en polisbil köra in till kanten och stanna 50 m framför oss. De har tydligen upptäckt 4 cyklister i backspegeln. När vi har passerat hör vi hur bilen startar och kör om oss. Det fanns inget att bötfälla utan bara 4 perfekt utrustade nattcyklister. Färden styr vi österut mot Tibro. Det är kallt endast, 3ºC. Solen börjar visa sig bakom trädtopparna och hela landskapet börjar så sakta vakna. Vi kör nu norrut mot Töreboda.

Nu börjar vi bli varma i kläderna men så fort vi kommer in i skuggan blir det svalt. På småvägar tar vi oss in till Töreboda som fortfarande sover.
Vi har tur och hittar en bensinmack med en morgonpigg bilfamilj från Uddevalla som skall till en agility tävling med sin hund. De blir lite imponerade av vår cykling och signerar gärna våra kort.

Efter lite förtäring styr vi söderut för att få vår sista signatur i kortet vid Hjällstad som ligger vid korsningen mellan väg 200 och väg 201 - en jättestor rondell.
Det är en ödslig plats. Vad skall vi göra, ingen människa inom synhåll, ingen bensinstation, ingenting utom en kyrka med kyrkogård? Måste vi ”uppväcka de döda” för att få korten sinkade? Vi tar en paus och ser ut som en flock rondell-hundar. Några bilar passerar utan att vi hinner fram. Oj, det är kanske stoppförbud i rondellen? Men vi har ändå tur då det kommer en cyklist från Skövde som är ute och tränar inför Vättern Runt. När han hör talas om vår cykling är han inte svår att övertala att skriva på våra kort och intyga att vi är här nu, 08.00 pingstdagen den 11 maj 2008

Det är 33 km kvar till målet. Lite motvind och trötthet gör att det börjar gå lite trögare. Kommer vi fram i tid? Vi lägger på ett extra kol och när vi närmar oss Billingen ser vi flera lag framför oss. Vi är på rätt väg och nu plockar vi fram de sista krafterna för att besegra den branta Billingehusbacken. Vi samlas 100 m före målet för att rätta till klädseln och få en fin målgång. Fyra mycket nöjda cyklister rullar i mål på Billingehus exakt kl. 10.00. Här blir vi mottagna av Ulf Sandberg med uppdukat frukostbord. Efter lite erfarenhetsutbyte är det dags att tvätta sig och byta om till festkläder.

Klockan 12 öppnas dörrarna för den avslutande middagen och prisutdelningen.
Alla lagen från Götet fullföljde och Team Internationalarna, Jan-Erik, Olavi, Joannis, Henrik och Per-åke, erövrar det fina priset för längst cyklad sträcka, 522 km. Grattis.

Detta är cykling när den är som bäst. Vi har kört på småvägar med mycket lite biltrafik. Fyra cyklister med samma inställning, samma tempo i kroppen, växeldragning, alla vill hjälpa alla och ingen stress. Med dessa förutsättningar är det inte så konstigt att man nästan kommer ihåg varenda vägkurva och varje händelse under 24 timmar. Som pricken över ”i’et” lämnar vi ifrån oss stämpelkort där samtliga signerade tidpunkter är lika med de planerade kontrolltidpunkterna

Efter 3-4 timmars sömn packar vi bilen för att återvända till Göteborg

Tack ! alla för en underbar cykling värd att minnas.

Annie  Lasse  Pär  BeGe

PS. 22-23 maj 2010 då ses vi igen. DS.

Lasse i backen	Glada Vägrenar
Målområdet	Vinnarna