Andra mellangruppen flyter fram i motvinden

Rapport från en av (!) mellangrupperna
Med en hemsida som "tagit semester" sen kvällen innan var det lite spännande att se om det skulle dyka upp några med tanke på att det brukar vara lite diskussion på forumet innan starterna hur man hittar till de olika startplatserna.

Jag kom fram till Husknuten tjugo i tio och då fanns det bara en person på plats. Det bådade inte gott. Men de följande tjugo minutrarna så kom det folk. Och sen kom det mer folk. Och ännu mer folk. Det rullade in cyklister från alla håll.
Första gången jag försökte räkna ihop hur många vi var fick jag det till 30 personer men när klockan var fem över tio räknades 60 personer in. Och då var ändå inte alla räknade. Vi vi kom fram till att "lite fler än sextio" fick bli den officiella siffran. Snacka om rekord!!
Roligt att få träffa så många som man pratat med på forumet under vintern och våren. Nu gäller det bara att försöka komma ihåg vem som är vem... :-)

Suzanne hade ringt några dagar innan och förvarnat fiket i Gottskär att "vi kommer väl runt 30 cyklister på söndag". Hoppsan!! Bara att ringa igen och revidera...

Efter Suzannes presentation av rundan blev det uppvärmning längs Säröbanan ner till Snipen där det skulle bli en delning så att de olika grupperna inte skulle bli för stora.

Eftersom det var varmt och soligt var det givetvis massor av flanörer ute på Säröbanan. 60 cyklister som kommer farandes måste vara en lika skrämmande som maffig syn. Många av de som var ute och promenerade gick åt sidan och lämnade plats för oss. Eftersom det varit lite gnäll på insändarsidorna innan om att det cyklas där har jag börjat med taktiken att tacka alla som stannar. Det känns som en oerhört enkel sak att göra som brukar ge ett glatt ansikte tillbaka från de promenerande.

Efter delningen stod det klart att vi hade sex grupper på väg ner mot fiket. En snabb grupp, tre mellangrupper och en lugn grupp. Av de mellansnabba grupperna gick Kents grupp iväg först, min grupp några minuter efter och Thomas strax efter det. Det var lite kul att kunna se gruppen framför en bit bort då och då. De olika grupperna höll nog ganska lika fart för avståndet till gruppen framför kändes ganska konstant. Fram till Valldabacken blev det en skön tvåparskörning i den tretton man stora gruppen, men eftersom det blev lite oroligt i backen med en "utbrytning" som fick till följd att en del av oss halkade efter. Lösningen fick bli ett "taktiksnack" på en busshållplats där vi snackade ihop oss om "det vanliga", dvs:
• Lugnt i uppförsbackar så att alla håller ihop
• Vrid på huvudet och kolla att alla är med efter korsningar, backar och rondeller
• Snacka med varandra
Efter det blev det åter igen lugnare i gruppen även om farten ibland kröp iväg lite väl högt trots motvinden. Men alla hjälptes åt fint att hålla ihop gruppen.

Efter en liten "riktningsincident" vid Lerkil, där höger och vänster velades till en aning, hade vår "utbrytare" åter igen dragit iväg. Eftersom första mellangruppen nu var ganska nära fortsatte han i den gruppen. Under en kort stund med en aning övermod gav vi oss i kast att testa att köra i begisk kedja, dvs med väldigt korta dragningar, för att försöka komma ikapp gruppen framför. Men det är förrädiskt sätt att köra eftersom farten tenderar att öka för varje dragning, vilket hände den här gången också. Så vi lugnade ner oss och återgick till den gamla hederliga tvåparskörningen.

Några kilometer innan Gottskär blev vi omkörda av en tutande bil som tvärt la sig framför oss. Högst irriterande. Och inte blev det bättre av att bakrutan pryddes av dekalen "Flytta på er cyklistjävlar!" Wow...Onsalabor måste verkligen vara sura jävlar... Väl framme i Gottskär fick dock dekalen sin förklaring. Det var Mikael Karlholm som dagen till ära gjort en egen dekal. Nu såg vi också undertexten: "Hallontårta smakar bäst efter bilkörning". Underbart!

Själv var mitt val av fika klart redan när jag vaknade i morse. Här skulle käkas hallontårta!! Att den knappast gör varken till eller från rent näringsmässigt för de återstående milen hem fick kvitta.

Eftersom en del ville köra en aning snabbare än den vanliga mellangruppshastigheten bildades en ny grupp som stack iväg. Detta gjorde att vår grupp blev två man kort när vi drog iväg hemåt. Men vinden i ryggen och fikan i magen blev det en helt suverän cykling hemåt. Thomas grupp, som startat en kort stund före oss, kördes ikapp efter nån mil och vi fick med oss Mikael som extramedlem. Åter igen jobbade gruppen jättebra tillsammans. På toppen av backarna frågades det från första ledet "alla med?" utan att vrida på huvudet. Det blev nästan lite komiskt att höra frågan fortplanta sig bakåt för att sen vända tillbaka framåt med svaret "Alla med!". Men det funkade smidigt.

Innan vi kom in i Kungsbacka var vi lite osäkra på hur det var tänkt att vi skulle köra genom stan. Men det löstes "på flykten" genom att vi körde bort till rondellen vid Willys Cash och där svängde mot Voxlöv. Med det goa flytet vi hade bestämde vi oss för att förlänga rundan en aningens aning genom att ta andra avfarten vid Anneberg. Och då fick vi syn på Kent, Leo och Rolf. Utan grupp. Nåt hade hänt i Kungsbacka och de tre herrarna anslöt sig till vår grupp. Åter igen gjorde vi en liten förlängare genom att köra till höger i Lindome och ta den övre vägen hem.

Efter att ha haft skön medvind mest hela vägen hem från Gottskär fick vi en hejdundrandes motvind efter att vi svängt av i Mölndal mot Husknuten. Men det var bara att bita ihop och fortätta växla. Men nu började det kännas ordetligt för de flesta av oss att vi varit ute några timmar.

87 kilometer efter vi startat gick vi så i mål vid Husknuten. Cykeldatorn sa ett snitt på 26.5 km/h. Lite långsammare ner i motvinden, lite snabbare hem.

Tack alla för en trevlig dag och för tjötet längs vägen!

Christer