Härligt väder och bilfria skånska vägar

Träningslägrets första dag

Efter att ha sovit gott på Tollarps Vandrarhem vaknade vi till ett smågrått väder som gjorde att de flesta av oss blev mäkta förvirrade över hur tusan man skulle klä sig. Väderrapporten hade utlovat fint väder men inte tusan kunde man se det om man tittade ut genom fönstret.

Efter frukosten fick vi dagens första guidning av Bege som berättade Tollarps historia och sen drog hur dagens runda var tänkt. Fyra fina rundor, med distanser från 50 till 148 km beskrevs innan det var dags att dra iväg.

När det blev dags att starta hade solen tittat fram ordentligt, vilket gjorde att vi var 18 glada Hisingscyklister som manövrerade oss igenom Tollarp för att komma ut på dagens runda. Cyklingen blev från starten riktigt skön men gott flyt i tvåparet och massor av glatt tjôt i leden.

Bege fortsatte sin entusiastiska guidning och pekade ut alla slott och andra intressanta platser som passerades. En idé som föddes var att man till nästa läger utrustar Bege med en radiosändare och resten av klungan med mottagare så att alla får ta del av alla anektdoter som fullständigt bubblade ur Bege.

Det underbara vädret fortsatte och allt eftersom plockades jackor och annat av allt eftersom. Stundtals var det riktig sommarvärme och vindstilla. Precis som Bege utlovat så var det idel i princip bilfria vägar som vi körde på och ett riktigt trevligt landskap. En odling med odefinierbar gröda passerades. Eftersom ingen av oss storstadsmänniskor kunde lösa gåtan löste Bege "problemet" på det enda raka sättet. Vi cyklade vidare i lugn takt och han pratade med bonden. Svaret: jordgubbar.

Lunchen intogs utomhus hos trevliga Brösarps Gästgiveri. Dagens rätt visade sig vara en riktgt god shweizersnitzel. Ooooh!

Efter lunch delades klungan upp en del eftersom en del valde att korta av rundan. Vi som fortsatte längs den "stora rundan" fick som första uppgift att attackera de goa Brösarps backar. Väl uppe på toppen valde vi dock att ta Beges råd att inte följa kartan slaviskt så även vi kortade av rundan en aning. Nu började en del trötta ben göra sig påminda men vi bestämde oss för att hålla ihop hela vägen hem.

För att kunna få en fin filsekvens av oss drog Tony iväg med en oerhörd spurt. När vi passerade såg han grymt semriös ut i sitt filmande. Men....såg det inte oroväckande svart ut vid objektivet? Objektivskyddet satt kvar på! Bara att göra en ny rusch...

Att skåningar inte är som alla andra bevisades när vi hittade en skylt som deklarerade att detta var infarten till ett kannibalmuseum. Vi bangade dock ur att åka in där utan nöjde oss med att ta en bild vid deras skylt.

I Huarödsbackens grymma utförslöpa klockades Jesper in med dagens toppresultat 71 km/h blankt. Jag kämpade på att slå honom men lyckades "bara" komma upp i 69.84 km/h. I botten av backen träffade vi på de som valde den andra vägen efter lunchen som höll på med en "massreparation" av punkteringar som man lyckats få när man prickat in de stenar som en lastbil tappat i backen. Närkontakten med stenarna resulterade i fyra punkteringar och ett havererat hjul. Fredrik fick visa på sina McGyver-kunskaper när han lyckades reparera sitt havererade däck/hjul med isoleringstape.

Efter att ha fått duscha och vila een stund bjöds det på middag på vandrarhemmet innan det var dags för eftersnack med vin, cola och godis.

Första dagens runda blev precis så go som Bege utlovade på morgonen. Kanonfina vägar, underbart väder och god lunch. Helt underbart att få köra på de fina skånska vägarna där man kan köra långa sträckor utan att möta en enda bil vilket gör att vi alla slappnade av. Istället för att koncentrera oss på medtrafikanter såg vi massor av djur. Ormvråkar, hjortar, grodor och massor av galna hundar sågs. Jag fick till och med klappa på en högst misstänksam häst.

Christer