Så var det då dags att testa på det här med brevet-cykling.
Att jag som aldrig ens kört mer än 20 mil valde 30-milaren som mitt första brevetlopp, berodde dels på en total brist på självinsikt och dels på att jag ville testa på distansen innan vätternrundan.

Vi var en sådär 13-14 stycken som samlades vid klubblokalen denna morgon. Mest på hugget var Kent och Leo som drog iväg först bara någon minut efter klockan slog 7. Vi andra cyklade ca kl 7.15-7.20. Först blev det lite av "cykla bäst du kan"-cykling för att efter att Daniel stramade upp det bli riktigt fin två-pars-körning. Två till som ville köra lite snabbare drog nu iväg. Efter någon timme fick "Loket" Tony punktering och vi andra fick en paus, ("loket" är mitt eget smeknamn på Tony då han ångar fram som ett lok oavsett terräng eller vindförhållanden). Vi körde på i väldigt fin formation ända upp till Trollhättan där det var dags för den första stämplingen.

Efter denna fortsatte två-pars-körningen lika fint ett tag till ända till Vårgårda. Här bestämde några av oss för att ta det lite lugnare. Vi blev nu fem stycken som skulle fortsätta tillsammans resten av vägen (Daniel, Ingmar (skåningen),Simone (italienaren), Lennart och jag, Ola).
I Vårgårda började det regna och vi tog på oss lite regnkläder. Utanför Vårgårda slutade det regna och vi tog av oss lite regnkläder. Nu började det också bli mer kuperat och det var dags att testa lårmusklerna och hjärtat. Stundtals kändes det som att cykla på moln (nära-döden-upplevelse kanske?), och andra stunder kändes det som att hjärtat skulle hoppa ur bröstet (nära-döden-upplevelse men på annat sätt kanske?). Till slut nådde vi dagens andra stämplingsplats Fristad där vi också åt lite.

Det skulle nu visa sig att hjärtat och låren innan Fristad egentligen bara hade förberett sig på den riktiga kraftansträngningen!! Nu började de riktigt långa och jobbiga partierna. Vi rullade ändå på upp och ner och nådde till slut Bollebygd där vi stämplade. (Jag minns när jag i somras cyklade raka vägen hem från Bollebygd och tyckte detta var långt. Nu skulle vi ta vägen om Alingsås.).
Ut ur Bollebygd var det dags att återigen sega sig uppåt. Detta fortsatte mer eller mindre hela tiden till Ödenäs (passerande platsen där mitt växelöra gick sönder förra året. Till minne av detta har man nu satt upp en liten skylt med texten "Här gick Ola Sundbergs växelöra sönder 2004").
Nu bar det i alla fall neråt en stund, nästan hela vägen till Alingsås. Här stämplade vi återigen och laddade flaskorna för sista gången...Det blev återigen lite kuperat genom skogen till Nödinge men flöt på bra. Efter denna sista stämpling åkte vi bara över jordfallsbron och rullade så småningom in till klubblokalen till ljudet av applåder från Annie och Christian Behre...

Sammanfattningsvis får man väl ändå säga att det var en ganska behaglig resa som hade varit omöjlig utan sällskapet. Skillnaden mellan att köra 13 mil och 30 mil är mycket mindre än man kan tro.
Nästa år kommer jag känna igen rundan och då också kanske klara den ännu bättre. Tack för sällskapet och hoppas vi kan göra om det nästa år också...

/Ola Sundberg (kanske PBP nästa!? Nja (!)