av Christian Behre (januari 2003)

Efter 80 mil på cykel, ännu en backe utan slut reser sig rakt upp i midnattsmörkret. Jag vet att någonstans däruppe i natten finns toppen. Där kommer den svarta, osynliga motvinden åt mig igen. Jag torkar regnet av glasögonen med min våta handske, innan jag reser mig ur sadeln och ger mig i kast med första delen av motlutet. Är det 500 m eller 5 km till toppen? Bäst att sätta mig ner och växla ner. Strålkastarens ljuskägla träffas av tusen och åter tusen regndroppar. De senaste timmarna har miljontals sådana obönhörligt och oupphörligen krossats mot min kropp. Regnjackan höll vätan första kvarten. Nu ger den bara ett skydd mot vinden och håller därmed regnvattnet som rinner på min kropp något varmare än det som rinner på utsidan av jackan.
Regnet har lättat något och om en stund kommer det att inträffa, som jag aldrig har fått någon förklaring till, nämligen att temperaturen tycks sjunka ett snäpp när regnet upphör och jag kommer som vanligt att frysa en halvtimme.
Ja visst ja, äta och dricka. Nu kanske jag ligger efter i vätska och näringsintag! Frusen, våt och sömnig är det lätt att komma ur fas i det invanda mat- och dryckesmönstret. Undrar hur lång tid jag har kvar till matstället? Hoppas att de inte har ändrat öppettiderna. En liten tupplur under tak hade heller inte suttit i vägen. Skulle därefter vara skönt om gänget kunde återsamlas, men jag vet ju inte hur länge de övriga sover i busskuren där jag lämnade dem för två timmar sedan.

Detta scenario kan vara kulmen i en mardröm. Det kan också vara en njutning som gör dig upprymd av vällust! Som randonnercyklist eller ultracyklist kan Du vara säker på att få uppleva båda dessa ytterligheter.
Jag vill inte utge mig för att vara en expert på ultracykling eller randonneurcykling, vilket jag klassar som en specialform av det förstnämnda, en som alla skall lyssna till och ta efter. Visst skall man vara lyhörd och ta del av andras erfarenheter, men ultracykling är något Du lär av egna erfarenheter. Du måste bli expert på dig själv. Jag håller på att lära mig. I det följande kommer jag att redogöra för en del av vad jag har kommit fram till hittills. Sluka det inte med hull och hår. Tag till dig ett och annat, fundera och testa fram metoder för hur just du kan nå framgång som ultracyklist.

Jag har försökt att spalta upp vad som krävs för att växla upp från att vara cykelmotionär till att bli ultracyklist. En kedja med ”tio guldlänkar” har jag insett vara lämplig att utrusta sig med. Därefter gäller det att sköta denna under år och årtionden. Alla länkarna måste vara starka och hållbara. Ett fåtal av dem kan bytas ut. Alla kan trimmas och förbättras – och för all del även försämras och nötas ut. Sedan gäller det också att minska friktionen mellan länkarna, så mycket som möjligt. Kruxet för oss köpglada prylnissar, är bara att kedjan inte finns att köpa. Du måste själv tillverka länkarna av material du själv tagit tillvara. Så får du sätta dem samman och försöka utveckla ditt verk till en väl fungerande cykelkedja för långdistanscykling.

Arkiv