Vilken typ av gruppcykling som används för tillfället bestäms av den som är ledare för rundan. På breda, normalt trafikerade vägar kör vi vanligen i tvåpar (se nedan). Om gruppen vid smala vägavsnitt skulle hindra den bakomvarande trafiken alltför mycket, så går vi över till att köra på ett led. Cyklisterna i högerledet ser då till att skapa luckor emellan sig för att  släppa in cyklisterna i vänsterledet. Övergången till att köra på ett eller två led kommuniceras verbalt men kan också signaleras genom att sticka ett eller två fingrar i luften.

Den som börjar känna sig trött och sliten på rundan gör lämpligtvis endast korta dragarbeten framme i täten. Vid cykling i tvåpar stannar man då alltså inte i fronten när man kommer fram dit. Istället signalerar man för att gå över till högerledet och vinkar därefter fram nästa cyklist som lägger sig framför för att ta vinden. Om även detta känns för tufft så kan man lägga sig längst bak i gruppen ett tag, gärna äta något, och försöka få krafterna att återvända.

Tänk på att alltid "hålla linjen", dvs köra rakt, när du kör i grupp. Gör aldrig snabba sidoförflyttningar eller inbromsningar. Eftersom cyklisterna ligger så tätt i en grupp kan en överraskande rörelse göra att en cyklist tappar kontrollen och drar med sig stora delar av gruppen i en eventuell krasch. För att gruppcyklingen ska fungera på ett säkert sätt krävs också att cyklisterna framme i täten är uppmärksamma på eventuella hinder. Som cyklist i första ledet gäller det att lyfta blicken och spana framåt längs vägen för att upptäcka hålor, grus, stenar, andra fordon, fotgängare, etc. Varningar för dessa hinder förmedlas sedan bakåt i gruppen med handsignaler så att man kan ta en säker väg förbi dem.

"På ett led"
Cykling "på ett led" är den enklaste formen av gruppcykling. Cyklisterna ligger helt enkelt på ett led rakt bakom varandra och den första cyklisten tar vinden för de andra. När cyklisten längst fram vill byta tar han försiktigt ett steg ut åt vänster, och minskar farten något för att glida ner till sista plats i gruppen. Nästa cyklist i ledet tar då över förningen och behåller samma hastighet som innan bytet. Dragtiden bör normalt inte överstiga cirka en minut och kan vara betydligt kortare t.ex. om man känner sig trött och sliten eller vill att det ska gå extra fort.

När cyklisten längst fram går ut till vänster är det viktigt att han har koll på eventuell trafik som kommer bakifrån. Annars finns det risk att han tar ett steg rakt ut bland passerande bilar. Om trafiken är alltför intensiv får man helt enkelt vänta med bytet till man kommer ut på lugnare vägar igen.

"Tvåpar"
Cykling i så kallat "tvåpar" är den absolut vanligaste cyklingen som vi kör på våra träningsrundor. Fördelen är att man, förutom den självklara draghjälpen, även får en väldigt social cykling eftersom man hela tiden får nya personer att prata med allt eftersom man byter runt. Det är inte ovanligt att man har 15 samtal igång under en runda. Allt avverkat i korta omgångar.

Vid tvåparscykling gäller grundregeln att alla cyklister oavsett vindriktning alltid ligger rakt efter förvarande cyklist. Oftast gäller att den som ligger först i högra ledet är den som bestämmer hastigheten för gruppen. Genom att kommunicera tillsammans med den som ligger först i vänstra ledet bestämmer man när växling skall ske. Växling sker genom att högra ledet långsamt sänker hastigheten. När första cyklisten i vänstra ledet är tillräckligt långt framför svänger han sakta in och tar platsen först i högra ledet.

Viktigt för den som kommer upp som ny "dragare" i vänstra ledet är att se till att hålla en jämn hastighet och inte öka takten. Ett bra hjälpmedel är att titta på sin cykeldator, om man har en sån, innan man kommer fram och drar och sen hålla samma hastighet under dragarbetet.

Liksom vid all gruppcykling kan farterna bli höga. Det är därför viktigt att alla håller sin linje, att växlingarna sker mjukt och att man kommunicerar med varandra i gruppen. För att få en bra medelhastighet är det också viktigt att åkningen blir jämn och att dragningarna inte blir för långa.

"Belgisk kedja"
Detta är en variant på cykling i tvåpar. Den största skillnaden är att man inte ligger kvar längst framme i gruppen utan byter av till högerledet så snart detta har fallit av bakåt. Detta ger ofta en snabbare cykling än vanlig tvåparscykling.

För att farten inte skall accelereras hela tiden är det viktigt att det led som "går fram" inte ökar hastigheten, istället ska det vara det "avfallande" som håller lägre hastighet. Det gäller alltså att inte accelerera när man byter till det avfallande ledet. Istället får man ge sig till tåls lite om det inte direkt går att byta led när man kommer fram i fronten.

I väl samtränade grupper roterar gruppen antingen medurs eller moturs, beroende på från vilken sida eventuell motvind kommer. Normalt använder vi inte denna metod utan vi roterar alltid medurs.