Till minne av Jon-Erik

Det är med stor sorg budskapet om Jon-Erik Olssons tragiska bortgång mottogs. En vän och klubbmedlem har ryckts bort från oss i en skridskoolycka på Siljan 29 januari i år.

Hisingens Cykelklubb kommer skicka en blomma till begravningen som äger rum 3/3 i Leksands kyrka. Christer Hedberg planerar också en slowroll (mysrunda) under Maj månad för att hedra Jon-Eriks minne.

Några av medlemmarna har även delat med sig av sina minnen av Jon-Erik här. Det finns ännu fler som hade en koppling till Jon-Erik i klubben och antalet hedersvärda minnen skulle kunna vara oändliga.

När jag för tio år sedan skulle ge mig ut på ett galet cykeläventyr i Frankrike frågade jag några vänner om dom ville vara med i supportteamet. Jon-Eriks svar var lika snabbt som självklart: ”Jamenvisst! Det låter ju som ett riktigt äventyr!!”.

Och sen fortsatte det lika entusiastiskt hela vägen. Vid varenda flygplats vi passerade med vår bil på väg genom Europa till starten fick vi en entusiastisk genomgång av typerna av flygplan vi såg.

När starten gick i Paris ösregnade det och var isande kallt. ”Perfekt cykelväder, ha kul nu!” var Jontes summering.

Obotligt positiv, alltid med ett stort leende och ett glatt ord och med världens största och varmaste hjärta. Det var Jonte för mig. I alla lägen.
Nu nås jag av beskedet att han inte finns längre. En isvak på Siljan tog hans liv.
Tack Jonte för allt och för att du var precis som du var. Du var en förebild av bästa sorten och jag är stolt över att jag fick vara din vän.

Christer Hedberg

Christer Hedberg och Jon-Erik Olsson

Christer Hedberg och Jon-Erik Olsson

Mitt första minne av Jonte är när han kommer, tillsammans med Karin Ahlin,över gräsmattan vid klubblokalen och hälsar runt på alla. Vi grillade nämligen utanför klubblokalen och samlat medlemmar med sina familjer. Känner mig osäker på året, kan ha varit 2005 eller 2006 men det var första gången som Jonte fick kontakt med HCK. Sedan gick det snabbt för honom att komma in i klubben.

Suzanne Gadd

För ganska exakt 10 år sedan gav jag mig på att göra en svensk klassiker och fick tips om att gå med i HCK för cykelträning inför Vätternrundan- sagt och gjort, så blev det, i mars 2007 var vi på träningsläger i Laholm och under 3 dagar är det Jon-Erik jag minns väldigt starkt med sitt pepp och positiva inställning i vår 23 grupp.. vi hade ett ganska blåsigt och kallt cykelläger men han var stor bidragande del till en riktigt positiv upplevelse !

Under maj 2007 fick min mamma bröstcancer och med hjälp av bla Christer Hedberg utförde vi vårt första av 6 st Rosa Dygn, ett galet dygn som startade i liten skala på Fysiken i okt 2007, med endast 4 instruktörer körde vi hela dygnet i spinningsalen, även alla dessa dygn var Jon-Erik med och körde antingen med HCK eller sitt jobb..

Jag minns honom med stor värme och glädje och det är så tragiskt att han alldeles för tidigt lämnat oss genom en olycka ute på isarna..

Maria Götesdotter Strömbäck

Mina minnen av Jonte är många. Mest tänker jag på hans otroliga optimism och jag tror aldrig att jag hörde honom säga ett ont ord om någon.
Man kunde faktiskt bli sur och grinig på honom också. Han var ju ledare ibland och det hände mer än en gång att han körde ifrån sina deltagare, sura och arga blev dom men Jonte var lika glad ändå :).
Det sista jag hörde från honom var i höstas då han skickade en styrkekram. Vi pratades inte vid särskilt ofta men det känns ändå väldigt konstigt att det aldrig kan bli någon mer gång.
Vila i frid Jonte, dom har inte tråkigt i himlen nu.

Eva-Lena Westlund

Kort efter att jag blivit medlem i HCK såg jag ett inlägg på forumet där Jon-Erik hade en plats extra till Halvvättern och jag kontaktade honom. Han erbjöd direkt skjuts och berättade planen att hyra bil. En riktigt tidig lördagsmorgon kom Jon-Erik för att hämta upp mig och vi packade in min cykel tillsammans med hans för att sedan åka upp till Motala. Den nästan 30 mil långa bilfärden kändes som ett par kilometer, trevligare sällskap så tidigt på morgonen är svårslaget. Det var mitt första av många möten med Jon-Erik. Flera tillfällen efter äventyret med Halvvättern har jag haft förmånen att träffa honom och varje möte har varit otroligt trevligt. Jon-Erik var dessutom aldrig sen på att ställa upp för klubben och vänner vad det än gällde.

Christer Gustafsson

Vill du också bidra med ett minne finns en forumtråd.