051204-10. Av Leo Forstén

vuelta
Klubbens representanter – Bosse, Cristina, Leo och Miguel i sina klassiska klubbtröjor

Hej alla cykelvänner i HCK!
Alla kommer väl ihåg Mjörn Runt? Det var där som ”Kanariefågeln”, Bo Jonsson, delade ut reklam för ett 6 dagars motionslopp på Canarieön Gran Canaria.
Jag blev intresserad och frågade lite närmare om det. Anmälde mig och köpte sedan en resa!
Senare när jag nämnde detta för Miguel så blev det 2 anmälningar till, han och Cristina.
Så långt allt härifrån!
Framme på plats var vi 4 HCK:are i loppet. Totalt var det cirka 320 deltagare på detta 6-dagars motionslopp.

Dag 1-Etapp 1
”Uppvärmning” på eftermiddagen med 25 km. I detta ingick en backe på ca 4 km med maxlutning på 12%. I snitt var backens lutning 7-8 %.

Dag 2 – Etapp 2
85 km med lite längre backar!

Dag 3 – Etapp 3
120 km med kanske lite hårdare terräng !?

Dag 4 – Etapp 4
100 km, efter 30-40 km med småkuperad terräng så började backen på 12 km med flera km där stigningen var 12 %. Bo J. vilade idag för att vara i form till morgondagens bergstempo.

Dag 5 – vilodag (bergstempo)
”Vilodag” men utanför motionsloppet så fanns det denna dagen ett bergstempo. Naturligtsvis skulle jag köra detta. Banprofilen hade jag tidigare sett och Bosse hade berättat hur hård banan skulle vara. Det fanns många som bara körde bergstempot bla. 3 killar från Sverige. Det var cirka 70-75 deltagare på bergstempot och då var det 3 st med HCK-tröja på sig. Bo Jonsson, Cristina och så lilla jag.
Här kan ni se en bild av banprofilen på bergstempot.

Starten var på ca 335 möh och sträckan var 23 km med målet 1940 möh (23 % maxlutning!!!)
Jag kan konstatera att det var den hårdaste backen jag har cyklat och därför startade jag med tanken att de får ta hur många timmar som helst bara jag kommer i mål. I den hårda motvinden från höger så tog jag en lagom takt utan stress, men eftersom det blev en svans direkt så tryckte jag ifrån och ökade något. Efter detta fick jag hålla mitt eget tempo utan ”störande moment”. Efter 8 km konstaterade jag att nästan 45 minuter hade gått, detta blir då 3×45=2 tim 15 min, jag hade fått uppgiften att sträckan är totalt 25 km.
För att erhålla guldmärke så skulle man köra under 2 tim 20 min. Efter detta tänkte jag att nu kan jag ta det lugnare ” för det blir inget guld”, och tog det lugnt.
Enligt min mätare hade jag inte kört fullt 17 km när 5 km markeringen (Meta-båge) dök upp.
Tanken blev direkt att jag hinner till 2.20 så resten gick i riktig ”lusfart”. Men det var hårt och till och med mycket hård cykling. Men nu har jag bara skrivit om mitt eget lopp och egna tankar.

Cristina gjorde den största bravaden för hon var den enda kvinnan som körde det här ”Bergstempot”!!!! Så hon fick på sista dagen stå upp på podiet och mottaga ”Bergströjan”!!
De ni, och vara med i den lokala tidningen tillsammans med kommunpamparna och huvudarrangören. Detta om något var fin reklam för HCK.
Förresten, min tid blev 2.00.39.

Nu när man vet att det inte var 25 km och kan hur banan går och vet att cykeln inte välter baklänges fast framhjulet lyfter lite då och då, så kan jag nog utan vidare satsa på 1.59.59 nästa år, ”om man är kry”.
Detta var vilodagen, det blev 106 km med turen till och från hotellet.

Dag 6 – Etapp 5
95 km
Först var det 25-30 km i kuling motvind, ganska platt. Som ”normalt” uppför cirka 4-5 km (7-12 %). Några samhällen passerade man och efter detta var det klättring ca: 8-10 km med härliga utförsbackar med sista 30 km i medvind vid motorväg och som bäst 48-50 km/h. Detta var alla dagars hårdkörning för min del, sista biten mot Maspalomas.
De ex. proffsen som t.ex. Eskartin som var med tyckte säkert att 40-45 km/h är ingenting men han var 17:e man på bergstempot hörde jag så han har nog kanske inte tränat så värst. Förutom de spanska storheterna Galdano och Eskartin var det 4 italienska exproffs med.

Dag 7 – Etapp 6
70 km
Sista dagens sträcka gick åt samma håll som dagen innan, men en riktig klättring, typ Hallandsåsen, samma lutning hela tiden cirka 8-12% i ca 8-9 km men fick aldrig tagit hur långt det var totalt, glömde att titta på uppvägen. Sedan kollade jag , när vi vände och åkte samma väg ned igen. Efter ca 5 km körde jag i ett hål i vägbanan, magneten till mätaren lossnade och cykeldatorn fungerade inte längre.
Denna dagen var det grillfest i depån.

Sammanfattning
Varje dag fanns det 2 MC-poliser och 3-4 andra motorcyklar som stoppade trafiken på vår rutt, efter följde 2 ambulanser (en med läkare) och en servicebil samt en stor buss som var ”kvastbil”. I bussen fick fruarna åka samt de som inte orkade ”klättra”.
Jag tycker att hela racet är mycket bra arrangerat och trevligt. Det skulle gå att skriva hur mycket som helst om detta men nu får det räcka för min del.

Bo och Miguel kan säkert säkert skriva sina synpunkter och kanske har de en annan uppfattning. Bosse tyckte t.ex. att de hade börjat att snåla på arrangemanget men i mitt tycke var allt mycket seriöst arrangerat.

/Leo Forsten 060107

cristina
Här ser vi Cristina på prispallen. (Kopia från La Provencia/Diario De Las Palmas 051211)

tidning
Här står vi först vid starten (Kopia från La Provencia/Diario De Las Palmas 051205 )

Arkiv