av Georg Gyllenfjell 051211
Vågens krigare avlägger en tung rapport:

Inledning

Efter några månaders hård tillvaro efter våren och sommarens cyklande har ett bedrägligt ”normalläge” smygande som den siste Mohikanen inträtt i min dagliga tillvaro. Detta så kallade normalläge omfattar allt från hängande vid kaffebryggar’n på jobbet, till; ”åhh, tack kära svärmor, jag tar gärna en tårtbit till, det skall bli jättegott”, samt; ”Visst älskling, klart vi kan köpa en Budapeststubbe till fikat!”.
Det är i det här läget som man tänker att; En tårtbit mer eller mindre, vaddå – ”same same but different”, och ”jag har minnsann gjort mig förtjänt av lite vila. Jag som har cyklat Vätternrundan och allt!” Känns det igen, eller??

Varningssignalerna

Jo tack, käre bror och syster. Been there, done that som det heter… För egen del var varningssignal numero uno när jag upptäckte mitt så att säga penibla predikament att både byxor och av hustrun inköpta tröjan modell XXL började kännas minst sagt trånga.
Varningssignal numero due pekade sitt smutsiga finger mot mig när jag gick på stan. Ahh, kom igen nu, ni vet hur det är – ni har säkert gjort det ni med… Man går förbi skyltfönstren på stan och i höjd med Åhlens ser man sig själv i profil, men istället för att beundra sitt slanka yttre, vilket var fallet i Juni, ser man – wait for it…Barbapappa!
Det var nu man tycker att det är dags att göra något drastiskt åt situationen! Här skall jädrar i mig tränas! Inte bara för att vikten hade en oroväckande tendens att krypa sakta men väääldigt säkert uppåt, utan också (och det är här varningssignal numero tre kommer in i bilden) för att min kära livskamrat vid ett vanligtvis ”ömt tillfälle” hade vrålat i mitt öra – ”BANTA FÖR HELVETE!” (vilket är den yttersta varningsignalen kan jag meddela).

Så…vad gör man?

Skall det nu behöva vara så svårt att få ett entydigt svar på frågan hur man, långsiktigt, skall förbättra sin allmänkondition och hålla vikten på en hälsosam nivå? Märkväl, jag talar om en indviduell hälsosam nivå som inte är detsamma som en allt mer omväxlande trendig bild av hur man ”skall” se ut. Icke är jag heller ute efter att efterlikna Schwarzeneggeneggers kraftfulla bringa och biceps utan jag bekänner mig mer vid den klassiska ’Adonis typen’ om ni förstår.

Nåväl, vid en första anblick är svaret på min tidigare fråga ett entydigt – nej, eller snarare njaaee. Jag gjorde en Google-sökning på sökorden ”konditionsträning” & ”viktminskning” vilket gav 1 030 träffar. Är det inte Atkinsdiet så är det glykemiskt index, flygvärdinnedieten, eller nån annan jädra supereffektiv diet som gäller. Den ena ”experten” råder en att ’aldrig äta efter klockan åtta på kvällen’ samtidigt som andra råder en till att ’Du bara måååste äta minst sex till åtta gånger om dan, till att överhuvudaget inte äta alls’

Innerst inne vet man ju vad man måste göra. Träning är inte bara ”mental träning”, dvs sitta i soffan och se på Eurosport, eller att se hur den nya racern står och dammar på trainern utan, helt enkelt, sätta sig på cykeln och faktiskt köra ett par lågintensiva pass för att det skall ge resultat. Eller varför inte ut och ägna sig åt lite kravlös vintercykling?

bianchiPersonligen har jag faktiskt inget att skylla på. Hemma hos oss står för närvarande: Ett styck äkta Schwinn Spinning-cykel, en Bianchi racer (ny), en Bianchi MTB (nästan ny), en trainer (relativt ny) samt en ”roller” (skitgammal, lånad från Ringmurens CK). Så i mitt fall är det ganska enkelt, det är bara att sätt min feta gluteus maximus på valfri cykel och börja trampa.

Men det tar emot, inte rent fysiskt, men mentalt. Efter vårens och sommarens tävlingar orkar man inte ens se en cykel. Det har gått så pass långt att min kära livskamrat (anm: fortfarande hustrun) har börjat kalla mig för ”prepositionen” – hinten, neben üben, vor und zwischen – men aldrig på rätt ställe, dvs på en av cyklarna.

Har man inga prestationsmässiga mål, kan jag bara peka på är att man måste komma ihåg är att regelbunden fysisk aktivitet ger en mängd andra positiva effekter. Bland annat balanserar motion aptitkontrollen (och inte tidlåset på kylskåpet tydligen, min anm), energin, och så får man ju tydligen ett strålande humör. Som som du säkert vet, käre broder och kära syster så är ju kondition en färksvara. Man kan vara ”On top of the World” ena dan, och med 15-20 kg övervikt med urusel kondis nästa dag.

georg trainer

Avslutning

”Men jag kan väl aaaaldrig råka ut för det där”, sade jag till hustrun i början på tävlingssägsongen när jag hörde äldre kollegor klaga. ”Jag som har kört Vätternrundan förra året, och MTB Vättern”, fortsatte jag, ”jag med min stålkondition och svällande lår!”
Det var då hustrun smekte mig sakta över huvudet, suckade, log och sade; ”kondition min älskling, är som din frisyr: hair today – gone tomorrow”…

Arkiv